Att bedöma examensarbeten inom designområdet

Hur skiljer sig design från andra akademiska områden och hur bör därför examensarbeten i ämnet bedömas? Hur kommer man till exempel fram till vad som är kvalitet i ett designrelaterat högskolearbete om design? Eva Engstrand, Göran Storkulla och Peter Ullmark studerade tillvägagångssätt och bedömningskriterier vid Linnéuniversitetet och kom fram till en rad principiella synpunkter.

                                                                                 

Bakgrund

Vi har på uppdrag från Linnéuniversitetet genomfört en bedömning av examensarbeten från designutbildningarna i Kalmar och Växjö under åren 2008 och 2009. Den konkreta bedömningen redovisas i ett protokoll från bedömningsgruppens gemensamma möte i Kalmar 17-18 augusti 2010.

Av detta protokoll framgår att vi har haft svårt att genomföra bedömningen på ett rättvisande sätt. En orsak är att vi bara haft tillgång till text och bilder och inte till de fysiska artefakter som framställts inom ramen för examensarbetena. En annan viktig orsak är att de fem bedömningspunkter som vi anvisats att använda, enligt vår uppfattning, inte fungerar inom designområdet. Dessa är ämnesval, kunskapsbas, frågeställningar, genomförande och resultatredovisning. Vi menar att det vore bättre att arbeta utifrån examensarbetenas utgångspunkter, förhållningssätt, tillvägagångssätt, arbetsprocess och resultat.

För att underbygga vårt förslag till annorlunda bedömningspunkter vill vi till protokollet bifoga följande principiella synpunkter. Vi hoppas att dessa skall kunna vara till stöd för det fortsatta kvalitetsarbetet även inom andra designutbildningar.

 

Skillnader mellan design och andra ämnesområden

Examensarbeten inom design skiljer sig från andra områden på framför allt tre sätt:

1. Utgångspunkten är problem och/eller föreställningar om meningsfulla möjligheter att förbättra mänskligt och samhälleligt relevanta betingelser utan i förväg bestämbara angreppssätt.

2. Det viktigaste resultatet är förslag till artefakter som tillgodoser de krav som identifierats under arbetet och har hög konstnärlig kvalitet 

3. Texten spelar en kompletterande roll som ett sätt att kritiskt undersöka, bearbeta och redovisa sammanhang, värdeutgångspunkter, kunskapsgrund och arbetsprocess

Detta innebär att de första formuleringarna av vad som skall uppnås i allmänhet är vaga och ofullständiga. Examensarbetaren vet inte hur olika förhållanden hänger samman och vilket eller vilka angreppssätt som är möjliga. Startpunkten är ibland bara en vision. Eftersom design har till syfte att förbättra specifika förhållanden och inte kan ge allmängiltiga svar på specifika frågor ställs man också inför ett antal avgörande valsituationer och värderingsfrågor. Varför just denna situation och avgränsning? Varför just dessa människors problem? Varför en designinsats som lösning? Vad har gjorts tidigare inom det aktuella området och vilka brister har dessa ansatser haft?

Examensarbetaren vet således inte från början vilka funktionella, sociala, politiska, estetiska, tekniska och andra sammanhang som kommer att aktualiseras och vilka kunskaper som krävs. Designsituationen förändras när fokus och avgränsningar förskjuts i det kreativa sökandet efter nya möjligheter. Den självkritiska granskningen av vad man håller på med för att inte fastna i vissa referensramar och föreställningsvärldar eller förlora sig är således central. Texten fungerar då både som ett verktyg för själva granskningen och som ett sätt att dokumentera sin utvecklade medvetenhet och kunskapsbas för omvärlden.

Tydliga frågeställningar av den typ som är utgångspunkten för examensarbeten inom flertalet andra områden är därmed svåra att ställa upp utan att skapa låsningar. Metodvalen är inte heller givna. Design arbetar med en uppsättning verktyg som kan användas i olika kombinationer och i olika tidsföljd. Det är fråga om ett tillvägagångssätt som utvecklas efter hand under arbetets gång och som därför också måste redovisas i examensarbetet. Projektdagboken är ett bra sätt att upprätthålla medvetenheten om valsituationerna som studenterna bör tillägna sig tidigt i utbildningen.

 

Artefakterna

Examensarbeten i design kan resultera i många slag av artefakter. När det gäller grafisk design och vissa slag av interaktionsdesign går det att redovisa i stort sett färdiga och fungerande artefakter i rapporten (i tryck eller digitalt via CD eller länk). Även mindre och enklare fysiska produkter kan redovisas på ett inlevelserikt sätt med foton, filmsekvenser från användningssituationer etc. För mer tekniskt orienterade produkter kan fysiska eller virtuella modeller, ritningar och bilder kompletteras med mock-ups och prototyper som gör åtminstone delar av funktionaliteten tillgänglig för tester som kan redovisas i rapporten. När det gäller mer komplexa och tekniskt avancerade produkter och miljöer och tjänster krävs i allmänhet en kombination av olika presentationssätt för att utomstående skall kunna bilda sig en uppfattning om egenskaper och kvalitet. Svårigheten är att göra helhetsupplevelsen tillgänglig.

En tillräckligt detaljerad och inlevelserik presentation är ett viktigt krav för alla examensarbeten inom designområdet. Digitala media har under senare år gett nya möjligheter till visualisering och simulering. Eftersom det är lätt att få fram mycket verklighetstrogna bilder kan dock redovisningen ge ett mer genomarbetat intryck än vad som är fallet. Svagheter kan också döljas genom urvalet av utsnitt. Fysiska modeller i olika skalor och grad av förenkling förbättrar möjligheterna att upptäcka förbisedda förhållanden och oönskade konsekvenser.

I allmänhet diskuteras och kritiseras examensarbeten i design vid minst ett par tillfällen under arbetets gång. Artefakten är då alltid utgångspunkten. Det gäller särskilt slutkritiken. Studenten berättar vad som är gjort och om sin väg till resultatet. Texten är till viss del ett manus för denna berättelse men artefakten står i centrum. Studenten och även kritikerna pekar och visar på egenskaper och kvaliteter. När kritikerna använder sig av texten är det i första hand för att förstå oklarheter och reda ut tveksamheter. I slutfasen av kritiken brukar också arbetsprocessen diskuteras. Det gäller kunskapsgrunden, inspirationskällorna och skisser, modeller och prototyper under arbetets gång.

När utomstående utvärderare senare skall bilda sig en uppfattning om examensarbetenas kvalitet är situationen en helt annan. Genom svårigheterna att bilda sig en riktig uppfattning om artefakten får texten lätt för stor betydelse. En välskriven text kan ge ett för positivt intryck. Bra artefakter är inte något som faller ut som ett självklart resultat av en genomtänkt och väl redovisad designprocess. Artefakter lever sina egna liv och måste därför bedömas separat utifrån sina egna villkor. När resultatet är riktigt bra är behovet av skriftliga kommentarer ofta mindre.

Förutsättningarna för bedömningen skulle möjligen kunna förbättras om det arkiverade examensarbetet alltid hade två separata delar, en första som presenterar och diskuterar artefakten på dess egna villkor och en andra som innehåller den dokumenterande och självkritiska texten. Det skulle uppmuntra utvärderarna att börja sin granskning i rätt ända. En annan värdefull komplettering vore några kortare videosekvenser från slutpresentationen och slutkritiken.

 

Den konstnärliga kvaliteten

Vad är då konstnärliga kvaliteter i designsammanhang? Vi menar att utgångspunkten för denna diskussion inte kan hämtas från den fria konsten. Dess institutionella förutsättningar är helt annorlunda. I designsammanhang måste en rad utifrån kommande krav tillgodoses. Restriktionerna är i allmänhet också mer omfattande och avgörande för handlingsfriheten. Många avvägningar måste göras och för detta spelar en väl upptränad omdömesförmåga en avgörande roll.

Den konstnärlighet som kan bedömas gäller således förmågan att gestalta komplexa helheter på ett sätt som är meningsfullt med tanke på sammanhanget och som gör dessa helheter till något mer än summan av de delar de är uppbyggda av. Detta skulle kunna benämnas estetiska kvaliteter i helhetsgestaltningen. Gestaltningsförmågan kommer inte bara till uttryck i det färdiga resultatet. Den spelar en aktiv roll i framdrivandet av alla väl genomförda designprojekt. Hur dessa kreativa möjligheter tagits tillvara i ett examensarbete är en viktig del av slutbedömningen. Ett examensarbete med ett lyckat resultat men där det kreativa experimenterandet varit begränsat kan värderas lägre än det idérika men inte helt fullföljda. Det är därför viktigt att funderingar, skisser, modeller etc redovisas.

Hur kan man då bedöma dessa estetiska kvaliteter i ett designprojekt? Det finns ju dessutom inte bara ett utan flera olika designområden med sina särskilda synsätt på kvalitet. Synsätten utvecklas i diskussioner mellan praktiker, mellan kritiker och praktiker och i samband med utvärderingar av produkters, miljöers och tjänsters brukskvaliteter. Dessa diskussioner resulterar stundtals i relativt samstämmiga uppfattningar om vad som konstituerar god kvalitet men dessa uppfattningar går sällan att artikulera på ett situationsobundet sätt. Likheter och skillnader uppenbaras bara i diskussioner kring konkreta exempel. Man pekar, jämför och prövar sig fram med olika typer värdeomdömen. Man får således acceptera subjektiviteten och lita till att urvalet av bedömare tar bort godtyckligheten. Bedömargruppen kan ändå försöka enas om några viktiga begrepp och infallsvinklar även om dessa aldrig blir särskilt precisa.

Ett exempel på sådana infallsvinklar är helhetens förhållande till summan av delarna. Framträder något nytt och annorlunda? Ett annat tema är uttryckets meningsfullhet. Gestaltas den idémässiga kärnan eller är uttrycket inlånat? Känns detta inlån relevant eller konstruerat? Ett tredje tema är tonen och uttryckskraften. Är upplevelsen genuint samstämmig med innehåll och omgivning?

Dela/spara Dela eller tipsa

Designfakulteten grundades i december 2007 med finansiering från Vetenskapsrådet och KTH. Dess främsta verksamhet är att driva en nationell forskarskola i design i samarbete med ett 20-tal institutioner runt om i Sverige.

Designfakulteten
KTH ITM
Institutionen för maskinkonstruktion
Brinellvägen 83-85
100 44 Stockholm

Kontaktpersoner

Föreståndare maria [dot] hellstrom [dot] reimer [at] mah [dot] se (Maria Hellström)
Informationsansvarig sushel [at] kth [dot] se (Susanne Helgeson)

Webb av Happiness