Designfakultetens Designforskningspris

Designfakultetens Designforskningspris uppmärksammar utmärkt designforskning genomförd av forskare som disputerat på en avhandling med designforsknings-inriktning vid ett svenskt lärosäte. Priset är instiftat av Swedish Design & Research Network och är på 10 000 kronor.

2010 års Designforskningspris, som delades ut under Design Research Day den 18 november, gick till Bo Westerlund för avhandlingen Design Space Exploration – co-operative creation of proposals for desired interactions with future artefacts. Och motiveringen löd:

I doktorsavhandlingen Design Space Exploration – co-operative creation of proposals for desired interactions with future artefacts utvecklar Bosse Westerlund, på ett nydanande och för designpraktiken synnerligen relevant sätt, möjligheterna med och genomförandet av kreativa workshops i tidiga skeden av designprocesser med olika slag av användare och intressenter. Arbetet bygger på erfarenheter från och reflektion över ett tjugotal workshops inom ramen för olika svenska och internationella forskningsprojekt. Flertalet har varit inriktade på produkter och tjänster inom informations- och kommunikationsområdet och flera har också gällt personer med olika typer av svårigheter. Utifrån dessa erfarenheter av en aktiv medverkan från berörda människor i grundläggande och tidigt idéskapande har Bosse Westerlund även gett viktiga bidrag till förståelsen för och utvecklingen av brukardriven design och innovation samt till designteori i allmänhet.

2009 års Designforskningspris (som delades ut i april 2010) tilldelades Otto von Busch för hans doktorsavhandling Fashion-able: Hacktivism and Engaged Fashion Design. 

Juryns motivering löd:

I doktorsavhandlingen Fashion-able: Hacktivism and Engaged Fashion Design beskriver och utvecklar Otto von Buschen ny designerroll som experimenterar med hur mode kan hackas, bändas, trimmas och delas mellan många som en form av social design och politisk aktivism. Denna designpraktik kallar han ”modets hacktivism”, en engagerad och kollektiv process där nya handlingsmöjligheter utforskas genom gör-det-själv-praktiker samtidigt som deltagarna utvecklar hantverkskunnande och tränar sin uppmärksamhet gentemot mode. Otto von Buschs förhållningssätt till design och mode handlar inte om att omstörta eller sabotera mode, utan snarare om att omkoppla några av de energier som gör mode så kraftfullt, att bända modets energiflöden för att utveckla nya praktiker. Som designforskare har Otto fruktbart kastat sig in i detta energiflöde, ibland för att övervinna modesystemets motstånd, men alltid som förstärkare av mångfald, deltagande och nytänkande.